...
Du var alltid där, pigg, glad och tröstande.
Jag förstod det inte förns inatt, det var nog då alla känslor kom, alla minnen.
Men, hon var ju gammal, tiden var inne. Sånt är livet.
Kändes tomt att knacka på dörren utan att någon skällde strupen av sig innanför, och ingen som glatt kom och hälsade på mig när jag kom in.
Stackars Disa, tror att hon är lika ledsen som oss andra.
/ L