...
Kill me.
Hard.
2144
Jaja, jag har överlevt.
Igår var det en väldigt rolig kväll, men dock alldeles för onykter kväll.
Började hemma hos familjen Wåger och där var det tamejtusan inte en enda kvadratmillimeter som togs upp av törstiga festprissar och festprissor. Väldigt trevligt.
Sedan bar det iväg till folkan, kommer dock inte ihåg vem som körde oss dit? Någon som vet?
Väl där så var det bums in på toaletten och spegla sig, sedan in i armbågskön runt baren för att sträcka ut min arm så att någon skulle ge mig något att släcka törsten med.
Träffade på massvis av folk, trevligt att prata med alla. Kändes inte som att man hade tid att hälsa riktigt på alla, det var liksom mest "men tjeeeenare, är du häär?" eller "men jäääävlar de va inte igår e!"
Det var lite konstigt, jag var aspackad men för nykter för att dansa riktigt verkade det som. Har ett minne av att jag stod och höll ölen med båda händerna och trampade fram och tillbaka i sidleds. Snyggt.
Jag, Ida och Lina försökte oss på en tremannabugg men som övergick i något slags "Ida svänger runt mig och Lina som två vantar", men det var otroligt roligt.
Ibland känns det som att 50% av utekvällarna går åt till att leta efter sina vänner. Jag förstår inte? Folkan är ju inte sådär jättestor?
Efter en bra kväll fick vi skjuts hem av Jens, Mattis lillebror. King de!
Imorgon bär det av till Nörge.. Just nu känns det motstridigt. När mamma kramar om mig och säger "jag kommer ha så tråkigt! Vad ska jag göra nu då?" så känner jag ingen större lust.
Men vad faan, nån gång måste man ju ut i vida världen och luska fram pengar, och man kan ju inte vara hemmasjuk när man är vuxen. Måste lära mig att vara hemifrån.
Snott bilden av Petra, som för övrigt hade en jäkligt fin klänning med en sån otroligt fin färg.
Jag ser bara allmänt snobbig ut, haha. Och Helene ser glad ut :)
kärlek till de mina