vroom, ratt ratt, booom
Idag tänkte jag på att vi människor antingen kan vara jättestora eller pyttesmå. Vi är så vana med vår storlek och allt runt omkring oss att vi inte tänker på det. Men, det kan ju finnas stora jättar som tycker att dom själv är lika stora som oss fast vi ser dom som jättstor? Vi kanske i själva verket är pyttesmå?
Som i filmen.. nu kommer jag inte ihåg vad den heter men den handlar om en elefant som hittar ett litet korn som innehåller en hel värld. Och som i Man in Black, då det visar sig att kulan i katthalsbandet innehåller flera solsystem.
När jag väl börjar tänka riktigt rejält kom jag in på att det vore väldigt konstigt att det bara fanns vi som är levande varelser (uteslutande organismer och celler osv), för jag menar.. universum är oändligt, kan ni tänka er? Oändligt!
Det går tamejfan inte att tänka sig, och om det bara fanns EN planet med liv och rörelse av alla planeter där ute så vore det väldigt konstigt och väldigt synd. Jag tänkte precis jämföra att det var som att det bara fanns ett svart korn på en vit strand men det går ju inte för det måste bli oändligt många stränder för universum är oändligt.
Alltså, jag blir fan helt galen..
Över till något lite mer intressant.
Igår var jag och Anna på stan och kikade runt lite, när vi var nöjda åkte vi hem och jag satt bakom ratten. Båda var på lite flummhumör och jag skulle stalja lite med att gasa på lite extra i svängen (som Pish och Anna brukar göra). Men jag råkade gasa på alldeles för mycket och vi kraschade in i en snödriva. Jag kanske inte ska skylla på våran gamla bettan, men jag måste säga att ratta med den där är som att ratta ett hus.
Man kanske inte ska försöka vara cool när man inte är det.