quinnan

Ibland undrar jag om det kan vara farligt att vara för nära sina vänner, att vara för besatt och beroende som jag nu har blivit senaste månaderna. Jag är så lyckligt lottad, det går inte att förstå hur bra vänner jag har. Från att ha nästan inga vänner alls till att ha de bästa människorna i världen i min närhet.

Ibland när jag parkerar skitvolvon utanför Wågers och går in genom dörren så får jag ett: Men herre gud, ni är ju inte riktigt klok! Ni kan inte vara ifrån varandra mer än några timmar, och Marie skriker av lycka varje gång hon ser dig komma med bilen.
De har ju rätt, det kan inte vara nyttigt! Speciellt inte i framtiden, då man troligtvis måste flytta ifrån dom och måste vara ensam och skaffa nya. Men man ska leva i nuet, ikke sant? Det är jag som bestämmer över mitt liv, så om jag vill vara nära mina vänner när som helst var som helst så ska jag ju det. Jag ska bo granne med dem och deras familjer, vi ska få barn samtidigt så att våra barn kan leka tillsammans. Vi kommer bli de nya housewifes, fast väldigt mycket omognare och kommer absolut inte ta varandras karlar.

Vänskap är verkligen det finaste man kan få ta del av.