Im gone by tomorrow
Men det känns mindre bra att köra hela vägen till Arlanda på kvällen/natten.
Igår serverade jag och två andra tjejer fika åt alla lärarna i härjedalen som var på en föreläsning.
Bland annat var min gamla favoritlärare där som jag hade i femman, hon tittade inte ens åt mitt håll.
Det kändes så himla tråkigt. Jag ville prata med henne, jag ville fråga om hon hade kvar min apa med ett hjärta som lyste när man tröck på den (som jag för övrigt fick på McDonald's och klippte såklart bort lappen). Jag gav henne den när hon skulle sluta på våran skola.
Hon hade inte förändrats ett dugg. Hon gick lika manligt och svängigt med rumpan, på ett konstigt sätt.
Men det som irriterade mig var att hon inte tittade på mig, att hon inte sa tack för kaffet till nån av oss och la koppen åt fel håll + att hon inte slängde sin servett som låg i koppen. Hon verkade nonchalant.
För tänk vad mycket den människan har lärt mig, bara hon kunde få mig att förstå hur man multiplicerar och stavar.
Efter att hon lämnat skolan fick jag tillbaka den gamla läraren som hade en sur andedräkt och konstiga kläder, som jag nu kan definera med bäckedal.
/L