quinnan

Hej, jag måste rannsaka mig själv. 
Varför känner jag mig så jävla stressad, varför kan jag inte slappna av, varför spänner jag mig, varför kan jag inte ligga still, varför kan jag inte sova normalt- 
Jag tror att det kan bero på:
- att jag är orolig för att jag har haft blödningar i över två veckor utan anledning (ska på undersökning imorgon vilket känns bra).
- jag har inte fått svar från cellförändringsgrejset. Har jag cellförändringar måste jag göra en operation under narkos, blöda hur länge som helst, inte få make love under lång tid, ligga uppfläkt och helt utlämnad, sovandes. 

- skolan. Det har varit så mycket under en sån lång tid nu. Eller alltså sist jag kände att jag kunde slappna av var de två första veckorna på sommarlovet, innan helvetet på jorden började då jag började jobba för Attendo. Sen två veckor ledig för att stressa ner men mitt mående då var inte så bra, dels av efterhängande stress och dels en hypotyreos. Sen började medicinkursen med fem veckor intensivt studerande, efter det kom fem veckor intensivt nervöst strulflummkurs som jag egentligen tror skulle tycka va intressant men som gjordes bara jobbig. Sen efter det kom ju kirurgikursen, fem veckor till intensivt pluggande. Igår började den nya kursen, som ska pågå under jul, och med seminarie 2/1. Efter det är det många seminarier, examinationer, övningar, två tentor (en terminstenta på ALLT vi haft under terminen som varit) och en på den kursen vi har nu då. Efter det börjar det mest nervösa som jag varit mest nervös och orolig över sen jag började och det är praktiken. Det är ju något jag borde längta till i dehär laget men, med tanke på all kunskap de trackar på en känns det inte som att man ens kan hälften av vad man borde och för att de praktiska delarna varit otillräcklig. Tycker jag. 
- Snart är det jul. Måste handla julklappar. Skulle va bra om jag bakade lite grejs innan vi åker ner till Pappa. Lovat mamma att köpa en grej tilll Thyra. Har lovat att köpa en grej åt Marie vilket jag inte minns vad. Borde också skicka julkort som vi tänkt göra ett tag.
- apropå julkort så är ju Simon borta, det känns ensamt, tråkigt, meningslöst, finns ingen mening i att varken laga mat eller diska, vilket gör mig stressad för det ser förjävligt ut + att det känns förjävligt att ha ätit fyra hårdbrödmackor till middag. Simon är så bra på att lugna ner mig av blotta sin närhet. Det gör mig också lite stressad, att jag inte verkar kunna leva ett normalt och sunt liv när han är borta. Eller alltså, klart jag kan men eftersom att jag vet att det bara är under veckodagarna han är borta så blir det bara så. 
- jag är också stressad över att jag har så lite pengar. Och att jag är dålig med pengar. 
- att Milans present inte ska hinna komma. Jag har börjat tvivla på att den ens ska komma... sidan var säkert på låtsas ändå. 

 

Det jobbigaste med allt är ju att jag tänker hela tiden: ikväll ska jag slappna av, bara vara, dricka te och kolla på en film, och där ligger jag, med ett hoppande ben och en telefon uppkörd i ansiktet för att jag blivit rastlös.Jag vet inte varför jag blir rastlös, jag vet inte varför jag tycks dra till telefonen när jag är rastlös, jag vill helst av allt bara slippa den, kasta ut den genom fönstret. Jag känner hur jag ligger och spänner hela kroppen, kommer på mig själv, slappnar av, spänner igen, kommer på, slappnar av, spänner, slappnar... lika när jag sover! Vaknar runt 04:00 skulle jag tro, efter det är jag som en enda jävla centrifugering, rastlös, trött, snurrar, vaknar, somnar, vrider, sträcker mig, vänder mig, drömmer konstigt, snoozar, tröttare än döden..

Jag har en känsla av att jag vill komma bort hela tiden, till en stuga mitt ute i skogen med en sprakande eld och varm choklad och tjocksockar. Men jag känner på mig att när jag kommer dit så har säkert bilen krånglat på vägen (alternativt skotern har fastnat), veden är sur och elden vägrar ta sig, jag vet inte hur luckan ska stängas så det ryker in en massa rök så jag måste öppna fönstret vilket gör att det blir svinkallt, sen så har jag glömt kakao så jag inte kan göra varm choklad och jag kliver i en stor pöl i hallen med mina tjocksockar så att dom blir blöt. Allt luktar rök. Allt är blött. Inget blir som jag tänkt mig. Inte alls så varmt, lugn och mysigt. Jag tycker att det allt för ofta blir så i mitt liv.
Jag minns att innan jag började skolan hade jag en bild av att jag hade många kompisar, att vi brukade sitta på Bishops och dricka öl varje fredag och att vi i klassen hade så bra sammanhållning.
Jag minns att innan jag flyttade hit till Östersund hade jag en bild av att jag gick på gym och sjöng i kör.
Jag minns att jag tänkte innan sommaren började att det skulle bli så kul att få jobba på hemtjänsten igen, att få ta hand om gamlingarna. Att ta med någon ut på promenad och sitta på en bänk och prata minnen, kanske packa med en termos med kaffe. Jag längtade efter att känna mig behövd. Behövd var jag ju verkligen, men jag själv kände mig mer otillräcklig än någonsin. Hjälplös nästan, hopplös. 

Jag vill bara slappna aaaaaaav. Alltså egentligen vet jag EXAKT hur jag ska göra. Jag har diskuterat detta med Anna hur många gånger som helst. 
Lev i nuet. Ha dina tankar i nuet. Känn det du gör just nu. Tänk varken på morgondagen eller gårdagen, framtiden eller dåtiden. Onödiga tankar ut - ni får inte ta plats. Känn istället din egen andning och bröstkorg sjunka upp och ner, luft in - luft ut. Känn i fingrarna det du tar på just nu, känn filten mot din hud, känn strumpan mot din fot, känn trosan i din röv, närå men sluta tänk, KÄNN istället!

Simon har frågat mig om jag kan skriva blogg när jag mår bra också, haha ja självklart alltså jag mår inte dåligt just nu, jag känner mig bara stressad, jag har bara inte samma behov av att skriva när jag mår bra, eller känner mig lugn och tillfreds! 

Satteeeh, hörs next time I feel like a fucking fuck, eller a stressed out duck snarare!