2017
Intressant dedär med hur jag har en förmåga att tänka bort saker, helt omedvetet, som varit jobbigt för mig. Jag lägger inte lock på känslor/problem det är mer att min hjärna glömmer bort det. Sen finns det där. Bakom allt. Tror jag?
Men det var lite intressant när Simon sa "ja ditt år var ju inte så bra för dig, hoppas nästa blir bättre" typ så sa han, och jag ba; Va? Har mitt år varit dåligt? Ja just ja, det va ju de å de å de å de å de!
För att vara mer specifik:
- mitt och Ellinors uppsatsskrivande blev så sjukt påfrestande, mitt upp i allt hade Ellinor tenta i anatomi som hon helt förståeligt var tvungen att lägga ner mycket tid på samtidigt som jag var orolig inför operation, var postop även för jag opererade mig mitt uppi allt, och hade även mycket kvar att skriva direkt efter operationen. Tror vi fick skriva om fanskapet tre fyra gånger.
- operationen i maj av sköldkörteln gjorde att jag fick en enorm dipp i hormoner vilket gjorde att jag fick en enorm dipp i humöret och vilket gjorde att livslusten dippade
- mitt sommarjobb på hemtjänsten (på ett visst företag som jag inte vågar skriva för att... jag kommer va lite elak mot dom och är rädd att om folk söker på namnet kommer folk komma hit, men de har iaf en blå logotyp) var mardrömslikt och blir faktiskt bara mer och mer mardrömslik ju mer jag tänker på det. En blandning av.. sjuklig stress, dålig arbetsmiljö, dålig kommunikation, släng av vuxenmobbning av både mig och en annan, och för att inte tala om patientsäkerheten..... första dagen jag skulle jobba själv har man ju ingen deligering på att få ge läkemedel, varpå jag får ett schema för dagen med i princip bara läkemedelsutdelning.
Första dagen löste det sig, andra dagen sket folk i det, de lyssnade inte på mig, jag var redan 10 minuter för sen (alltså två besök för sen enligt mitt schema för enligt schemat tar det inte längre än 5 MINUTER ATT GÅ TILL NÅGON OCH GE DENNE MEDICIN OCH SEN TILL NÄSTA, iaf, jag beslutade att ge gamlingarna medicin och låta det vara så. Tog ett tag innan jag fick deligering, vilket är absurt. Utbildningen för att få deligering var absurd. Jag fick två häften med information om mediciner och insulin, som jag skulle läsa och sen säga till när jag ville ha de slutgiltiga proven, som jag fick göra i köket med både telefon och häftena framför mig. Ett jävla skämt.
- skolan började och pang BOOM innan stressen lagt sig från hemtjänsten så började medicinkursen och sen har det gått i ett kör med kurserna. Återhämtningen har inte varit så jättebra.
Men, det värsta är att personalen på hemtjänsten inte är medveten om problemet. De är säkert medvetna men det har gått så lång tid att det blivit normalt. Just nu vet jag inte hur medvetna de är men.. ja nä skrämmande alltså, speciellt när man läser om patientsäkerhet, arbetsmiljö, lagar som styr vården osv osv.
När arbetsförhållandena är sådär dåliga är det skrämmande också hur mycket man börjar skita i verksamheten, alltså jag skrev nästan aldrig i journalen, det fanns inte tid.
En annan grej som var hopplös var hur, som jag nämnde förut, arbetsdagarna var planerade. Ibland hade man vårdtagare var tionde minut, inte inkluderat promenadtiden mellan besöken. Besöken var även inplanerade så att slutade man 22 hade man ett besök till 22, alltså ingen inräknad restid ifrån sista besöket till kontoret för att byta om och ev skriva journal. Ibland var även ett sista besök inplanerat 15:55 när man slutade 16:00, vilket är HELT ABSURBT!!! En annan absurd grej är att man inte fick betald övertid förens det gått en halvtimma över tiden. Alltså om jag var klar hos en vårdtagare kl 22, kom till kontoret kl 22:10, bytte om och var klar 22:20 (tänk då om jag hade grejer att skriva i journalen men, hey, man vill hem när man stressat sönder och det är sent och man ev ska upp till kl 6), så fick jag inte betald övertid förens 22:30 (för vissa med blipp, jag hade skriftligt schema där jag va tvungen att skriva anledningen varför jag var sen varje gång så att chefen kunde godkänna). Tänk all obetald arbetstid jag fått med tanke på att man alltid blev sen. Tänk all gratid arbetstid företaget fått.
Det har gått så långt att alla som jobbar där inte sagt ifrån, de skriver inte avvikelser, de godtar det som det är och DÄRFÖR kör företaget ÖVER dom!
Det tråkiga i allt detta är inte att jag mått dåligt över det, det tråkiga är att gamlingarna lever i dedär varje dag, hela tiden.
Men det var lite intressant när Simon sa "ja ditt år var ju inte så bra för dig, hoppas nästa blir bättre" typ så sa han, och jag ba; Va? Har mitt år varit dåligt? Ja just ja, det va ju de å de å de å de å de!
För att vara mer specifik:
- mitt och Ellinors uppsatsskrivande blev så sjukt påfrestande, mitt upp i allt hade Ellinor tenta i anatomi som hon helt förståeligt var tvungen att lägga ner mycket tid på samtidigt som jag var orolig inför operation, var postop även för jag opererade mig mitt uppi allt, och hade även mycket kvar att skriva direkt efter operationen. Tror vi fick skriva om fanskapet tre fyra gånger.
- operationen i maj av sköldkörteln gjorde att jag fick en enorm dipp i hormoner vilket gjorde att jag fick en enorm dipp i humöret och vilket gjorde att livslusten dippade
- mitt sommarjobb på hemtjänsten (på ett visst företag som jag inte vågar skriva för att... jag kommer va lite elak mot dom och är rädd att om folk söker på namnet kommer folk komma hit, men de har iaf en blå logotyp) var mardrömslikt och blir faktiskt bara mer och mer mardrömslik ju mer jag tänker på det. En blandning av.. sjuklig stress, dålig arbetsmiljö, dålig kommunikation, släng av vuxenmobbning av både mig och en annan, och för att inte tala om patientsäkerheten..... första dagen jag skulle jobba själv har man ju ingen deligering på att få ge läkemedel, varpå jag får ett schema för dagen med i princip bara läkemedelsutdelning.
Första dagen löste det sig, andra dagen sket folk i det, de lyssnade inte på mig, jag var redan 10 minuter för sen (alltså två besök för sen enligt mitt schema för enligt schemat tar det inte längre än 5 MINUTER ATT GÅ TILL NÅGON OCH GE DENNE MEDICIN OCH SEN TILL NÄSTA, iaf, jag beslutade att ge gamlingarna medicin och låta det vara så. Tog ett tag innan jag fick deligering, vilket är absurt. Utbildningen för att få deligering var absurd. Jag fick två häften med information om mediciner och insulin, som jag skulle läsa och sen säga till när jag ville ha de slutgiltiga proven, som jag fick göra i köket med både telefon och häftena framför mig. Ett jävla skämt.
- skolan började och pang BOOM innan stressen lagt sig från hemtjänsten så började medicinkursen och sen har det gått i ett kör med kurserna. Återhämtningen har inte varit så jättebra.
Men, det värsta är att personalen på hemtjänsten inte är medveten om problemet. De är säkert medvetna men det har gått så lång tid att det blivit normalt. Just nu vet jag inte hur medvetna de är men.. ja nä skrämmande alltså, speciellt när man läser om patientsäkerhet, arbetsmiljö, lagar som styr vården osv osv.
När arbetsförhållandena är sådär dåliga är det skrämmande också hur mycket man börjar skita i verksamheten, alltså jag skrev nästan aldrig i journalen, det fanns inte tid.
En annan grej som var hopplös var hur, som jag nämnde förut, arbetsdagarna var planerade. Ibland hade man vårdtagare var tionde minut, inte inkluderat promenadtiden mellan besöken. Besöken var även inplanerade så att slutade man 22 hade man ett besök till 22, alltså ingen inräknad restid ifrån sista besöket till kontoret för att byta om och ev skriva journal. Ibland var även ett sista besök inplanerat 15:55 när man slutade 16:00, vilket är HELT ABSURBT!!! En annan absurd grej är att man inte fick betald övertid förens det gått en halvtimma över tiden. Alltså om jag var klar hos en vårdtagare kl 22, kom till kontoret kl 22:10, bytte om och var klar 22:20 (tänk då om jag hade grejer att skriva i journalen men, hey, man vill hem när man stressat sönder och det är sent och man ev ska upp till kl 6), så fick jag inte betald övertid förens 22:30 (för vissa med blipp, jag hade skriftligt schema där jag va tvungen att skriva anledningen varför jag var sen varje gång så att chefen kunde godkänna). Tänk all obetald arbetstid jag fått med tanke på att man alltid blev sen. Tänk all gratid arbetstid företaget fått.
Det har gått så långt att alla som jobbar där inte sagt ifrån, de skriver inte avvikelser, de godtar det som det är och DÄRFÖR kör företaget ÖVER dom!
Det tråkiga i allt detta är inte att jag mått dåligt över det, det tråkiga är att gamlingarna lever i dedär varje dag, hela tiden.